Igår firade jag och Kristofer 9 år! Vi var ute och åt på en asiatisk restaurang som hette Ponzu och som serverade underbart god mat. Samtidigt bidrog vi till Dining out for Life, ett fundraisingevent som äger rum en gång varje år. I San Francisco medverkade 150 restauranger genom att skänka 25% av varje bordsnota till the STOP AIDS Project. En fantastiskt bra idé som förra året genererade $220 000.På 1980-talet dog tusentals människor i San Francisco av AIDS och även om det sedan dess kommit bromsmediciner och människor är mer välinformerade så ses det fortfarande som ett stort hälsoproblem. Det finns flera offentliga minnesplatser runtom i stan för att hedra människor som gått bort i AIDS. En lokal organisation i San Francisco som arbetar med detta samlar årligen in ungefär $7 miljoner. Och i Kalifornien finns det en tydlig lagstiftning mot diskriminering av HIV-smittade och AIDS-sjuka. Smittan/sjukdomen likställs med ett handikapp eftersom det innebär "en fysisk och/eller mental försvagning som hindrar personen ifråga från att leva ett normalt liv". Så det finns ett stort engagemang och det berör många. Men det behöver tydligen inte alltid vara rakt igenom positivt.
En granne till en av hemmafruarna har AIDS. Men han är också crackmissbrukare och lever rundor nätterna igenom, har ofta prostituerade och knarkare på besök, grannarna har klagat massor med gånger under åren och namnlistor med krav på att han ska vräkas har lämnats till värden. Men i rädsla för att göra sig skyldig till diskriminering (!) vågar värden inte vräka honom, så nu har någon tipsat polisen i förhoppning om att han ska tas fast för knarklangning. Det är tydligen det enda sättet att få bort honom.
No comments:
Post a Comment