Goran Bregović

Jag tror jag hade sett Goran Bregović och hans Weddings and Funerals Orchestra fyra gånger innan vi gick på konserten i söndags. Alla konserter jag sett med honom har varit fantastiska, en underbar stämning och finklädda människor i konserthallar har stått upp och dansat. Så jag hade skyhöga förväntningar och var så glad att Kristofer och Barbro skulle med (och Dennis och Tanja som vi träffade vid midsommarfirandet i lördags).

Vi började kvällen med en drink uppe på vår takterass (sommaren är tillbaka! Ingen dimma längre som skymmer solen på dagarna och värme!) innan vi tog taxi till Nob Hill Masonic Center, en fin konserthall långt uppe på kullarna i stan.

Precis som alla Goran Bregović-konserter jag varit på började det med att blåsarna kom in två och två från varsin publikingång och hade battle med stråkarna som redan fanns på scenen. Sångerskorna kom in, därefter manskören och slutligen den unge killen som sjunger, spelar trumma och dragspel. Och så Goran. Det var första gången han turnerade i USA och han körde precis samma mellansnack som alltid, samma vita kostym och krokodilmönstrade skor och i princip samma låtlista, med undantag från ett par nya från hans senaste skiva. Men jag tröttnar aldrig. Faktum är att denna konserten kan ha varit den bästa hittills.

Tre låtar dröjde det tills ett 50-tal personer dansat sig fram till scenkanten, varpå Goran bad oss att sätta oss ner (vi skymde ju sikten för de som satt). Ett par låtar satt vi innan vi var uppe och dansade på nytt och sedan satte vi oss inte igen. Större delen av publiken stod upp och dansade, folk kastade upp dollarsedlar på scenen, manskören satt och tittade på publiken och skrattade och Goran och den unge trummaren tittade på varandra och log. Underbart!

Säkerhetsvakterna sprang förtvivlat omkring och försökte få folk att sätta sig, vilket inte funkade, så de ställde sig till slut framme vid scenkanten för att publiken inte skulle börja storma scenen.

En leende Goran under saxofon-solo.

Kolla manskören som sitter och tittar på publiken och skrattar.

Fina sångerskorna.

Lycklig!

Det är några klipp från den konserten som är upplagda på Youtube och detta är ett av dem. Kass ljudkvalitet, men man får bra känsla för stämningen. Och dessutom finns jag och Kristofer med! Längst fram till vänster om scenen står en tjej i blå klänning och stampar och klappar händerna och det är jag. Till vänster om mig står Kristofer.



Längtar till nästa gång!