Pride Celebration

San Francisco Pride Celebration är nummer 1 på min oumbärliga turistguides lista över stans bästa folkfester och är det i särklass största evenemanget i San Francisco. Pride arrangerades här första gången 1970 och årligen sedan 1972. Det är en tvådagars-festival vars stora höjdpunkt är Pride Parade som går längs Market Street och som vi var och tittade på i söndags.

Efter vad jag sett av Bay to Breakers och Carnaval trodde jag att Pride Parade skulle vara lite av en freakshow med mest transor i galna kreationer. Lite freakshow var det, men bland de cirka 200 ekipagen var de flesta olika grupper och aktörer som visade sitt ställningstagande för ett samhälle där alla har lika värde och samma rättigheter, oavsett sexuell läggning. Mycket Harvey Milk och mycket anti Prop 8. Bland deltagarna fanns bland annat kristna församlingar, San Franciscos polisstyrka och brandkår samt en mängd politiker.

De som lämnade starkast intryck hos mig efter den fyra timmar långa paraden var den leende mannen som gick bland PFLAG (Parents, Families and Friends of Lesbians and Gays) och viftade med ett plakat med texten "We love our gay son", killen som stod snett framför oss och invirad i en regnbågsflagga fullkomligen strålade under hela paraden samt homoparet i det sista ekipaget som i helvita kläder stod i en bröllopstårta och vigdes av en präst som gjorde korstecknet i takt med musiken. Och förstås Dykes on Bikes (flator på hojar) som inledde paraden och var så enormt många så jag stod och fick gåshud och till och med en tår i ögat för att det var så fantastiskt mäktigt.

Dykes on Bikes.

En liten del av PFLAG.
Liksom Dykes on Bikes deltog de med flera hundra personer.

Barbie och Ken.

Jag tänker på Little Britain (Emily Howard och Florence)

Det sista ekipaget.


Efter paraden gick vi till Civic Center, där festivalen hölls, men det var hett och galet mycket folk så efter att ha druckit en öl och tittat på folkvimlet drog vi oss därifrån.