Förband var The Dilettantes, ett band som jag berättade för Kristofers jobbarkompis som var med på konserten, att jag hade kollat upp innan och att det var ett tjejband, singer-songwriting med lite countryinfluenser. När de steg upp på scenen var det ett fyra-MANNA-band som spelade rock. Jobbarkompisen var inte särskilt impad av min research och publiken var inte särskilt impad av bandet. De (vi) stod och tittade på ganska ointresserat och Kristofer sa att det inte bara är den svenska publiken som kan vara tråkig, innan han kvickt ångrade sig och konstaterade att större delen av publiken troligen var svenskar.
Men Soundtrack of our lives var fantastiska! På damrummet efter konserten hörde jag två tjejer som diskuterade konserten säga "Only $15 and such a great band, one of the best I've ever seen". Då är det kul att vara svensk.
The Independent var ett mycket bra ställe, en liten intim rockklubb som tidigare huserat konserter med bland andra Black Eyed Peas, M.I.A. och Beck, så här hoppas jag att det kommer bli fler konserter framöver.
Jag kom hem därifrån med en trumpinne (med lite god vilja kan man säga att Ebbot kastade den till mig) Och så pratade jag lite med Martin Hederos (som spelar klaviatur) också, min vana trogen.
Konsertbilder!
ahhh, trumpinne o ett eftersnack...whaoo,du är för bra...
ReplyDelete